Tufft jobb på stormigt hav!
Lofotsfiskarnas jakt på den lekande skreitorsken är både hårt, farligt och lönsamt.
Frukosten åkte i havet efter den hårda sjögången i Vestfjorden!
Skepparen på fiskebåten ”Skarstadbuen” Helge Aronsen skrattade högt när han tittade på mig och reportern Sven Lindblom.
–Det är bra att ni matar krabborna utbrast han när vi låg över relingen och levererade frukosten i det stormiga havet utanför Lofoten.
Fisket efter skreitorsk är ingen lek, speciellt inte för två sjösjuka tidningsmurvlar.
Skrei är en vandrande torsk som lever större delen av sitt liv i Barets hav där det finns rikligt med näring i form av sill och annan mindre fisk som torsken livnär sig på. Vid femår ålder blir skreien könsmogen och vandrar ner till norska kusten för att leka. 40% av all skrei leker kring Lofoten mellan februari och april. Då landar fiskebåtarna (siffra från 1978) mellan 30-100 miljoner kilo torsk.
Det är april månad 1978 och vi är utsända från Piteå-Tiningen för att göra reportage inför årets turisttidning ”Polarrutten” som gavs ut över hela Nordkalotten.
Kvällen innan hade vi anlänt till Hamnöy som är den ostligaste av Lofotsöarna. Båtlaget vi följde bestod av tre fiskare som denna dag plockade in en rekordfångst på 5000 kg skreitorsk. Priset vid leverans var det året fyra kronor kilot vilket innebar att dagsfångsten var värd 20 000 kr, en summa som delades lika mellan besättningen. Båten tog en andel så dagsinkomsten den dagen blev 5000 kr var, en stor summa 1978 även om arbetsdagen började 06.00 och slutade 23.00.
Skepparen helge Aronsen, (i mitten) alltid med en handrullad cigarett i munnen som han lyckades rulla och få eld på även på det stormiga havet.
Uppslag i PT efter vår reportageresa.
Enorma vågor och dyningar fick magen att vända sig, när jag i vågstänket tvingades sitta på huk inne i hytten vid filmbyte.
På väg mot förhoppningsfulla storfångster av skreitorsken
Nät på väg in i båten!
"Det är bra att ni matar krabborna" så skepparen Aronsen och skrattade när jag och reportern Sven Lindblom låg över var sin reling och lade frukosten i havet.
När det som 1978 blir riktigt stora fångster saltas och torkas mycket fisk för att kunna exporteras under en längre tid.
Tio meters dyning och hård blåst tvingade in båtarna i förtid!
Fisket runt Lofoten är ett tungt och farligt jobb inte minst när stormen viner på öppet hav, då gäller det att komma snabbt in i hamn. Året innan PT besökte Hamnöy hade en hel besättning på sju personer och fiskebåt försvunnit spårlöst i en storm.
Den dagen vi följde med blåste det upp rejält vilket gjorde att fisket avbröts vid lunchtid när vågorna fick oss att åka ”hiss” 10 meter upp och ner. Då hjälpte inte våra sjösjukepiller vi införskaffat innan avfärd.
Skepparen Helge Aronsen verkade dock obesvärad av sjögången där ha stod och drog upp nät med ena handen och rullade en cigarett med den andra. Besättningen berättade om en gammal fiskare från Hamnöy som till slut blev så sjösjuk att han blev illamående bara av att se fiskebåtarna gå ut i hård sjö.
Väl tillbaka i den vackra fiskehamnen och vår ”Robur” (hus på pålar ut mot fjorden) kom matlusten tillbaka och vi bjöds på stekt torsktunga med potatis och lingonsylt.
35 kilo tors med en imponerande "ölmage"
Tungorna skärs ut ur torskhuvudet och äts som en delikat biff med potatis och lingonsylt.
Rom och lever tas tillvara och förpackas för vidareförsäljning.
5000 kilo blev fångsten den dag vi anlände till Hamnöy, vilket gav en god dagsinkomst för besättningen.
Hamnen på Hamnöy, en vacker plats som sjuder av aktivitet under skreifiskets tre intensiva månader.
Här bodde vi i ett hus som stod på pålar ut i fjorden!
Efter avslutat fiske gällde det att göra redskapen redo för nästa dag.
Torsskallar i tusental hängs upp och torkas innan de mals till fiskmjöl.
"När stormen river öppet hav" Ingen lek när vindarna förvandlar havet utanför Lofoten till en kokande gryta.
Skolelever jobbar extra med att skära tungorna ur torsskallarna.
På väg mot nya fiskefångster.