Tidig morgon i jakt på Bottenvikens guld
Vi följde Magnus Persson och hans båtlag en lång arbetsdag med löjfiske år 2002.
Norrsken och soluppgång gav en oförglömlig oktoberdag på havet.
Ett få följa med olika yrkesgrupper och dokumentera deras vardag med kameran är alltid spännande. Under alla mina år på Piteå-Tidningen gjorde vi många sådana jobb
Så var det också denna tidiga oktobermorgon 2002 när jag tillsammans med reportern Martina Strand Nylin och praoeleven Nicklas Ceder Öhlund fick följa med yrkesfiskaren Magnus Persson och hans besättning på löjfiske.
Historien började några dagar tidigare när jag efter att ha fått klartecken från Magnus med besättning frågade mina kollegor vem som ville följa mig och skriva detta reportage.
Flera visade intresse tills jag berättade att vi skulle starta 04.00 från Renöhamn!
Då svalnade intresset hos de flesta utom Martina som var nyfiken, nyutexaminerad journalist och inte rädd för tidig start, liksom Nicklas som övervann sin morgontrötthet i jakt på lite äventyr. –Min längsta dag, berättade han efteråt!
Det blev en fantastisk morgon och dag på ett spegelblankt oktoberhav med mörker och norrsken när vi lämnade Renöhamn, innan solen sakta steg upp över horisonten och färgade havet rött.
Trålarna fylldes snabbt av sprattlande löja och måsarna samlades i hundratal för att få smaska på de mindre fiskarna som läckte ut genom trålen.
Till kaffepausen avnjöts hårdmackor med färdigsaltad löjrom i en oslagbar miljö, innan vi lämpligt vid middagstid åter anlöpte hamnen på Renön.
En lång arbetsdag var över, inte minst för besättningen som jobbade hårt. Under tiden njöt vi och dokumenterade denna fantastiska dag på ett stilla och rikt hav som bytte skepnad från mörk morgon till gnistrande dag.
04.00 lämnade vi Renöhamn denna mörka oktobermorgon, för en lång dag på havet.
Norrskenet lyste klart på oktoberhimlen.
Solen började så småningom sprida ljus över horisonten.
Och månen skulle snart konkurreras ut av en klar sol.
Plötsligt händer det!
Fisket kan börja!
Måsar och trutar fick ett dukat smörgåsbord av den småfisk som läckte ut ur trålen.
Jakten på havets guld, löjrommen, är i full gång.
Tufft jobb i studtals fantastisk miljö, när inte regnet och stormen ryter.
Ekolodet visar var fisken finns!
Första löjorna lossas ur trålen.
Fina fisken!
Magnus Persson och hans besättning fyller båten med löja efter en lång arbetsdag.
Magnus Persson yrkesfiskare.
“Sälarna tilldelas mest löja när myndigheterna kvoterar fisket.”
Hur har då löjfisket förändrats på de 19 år som gått sedan vi följde med trålaren en oktoberdag 2002. Jag ringde upp Magnus Persson för att få en bild av dagens situation för yrkesfiskarna runt norra Bottenviken.
–Vi är 17 fiskelag med 35 båtar som i dagsläget fiskar löja. Tillgången på fisk är betydligt bättre än 2002 och bästa åren var mellan 2014 och 2019. Sedan kom kvoteringen som har blivit mindre och mindre för varje år till förmån för sälen, berättar Magnus.
Myndigheterna har med en datamodell beräknat att enbart vikaresälen behöver 4500 ton löja med det stora bestånd av säl som finns i dag, allt medan yrkesfiskarna i år 2021 ska dela på 454 ton löja. Det är en minskning från 760 ton i fjol, vilket gjort att båtlagen både kortat arbetspassen och minskat antalet fiskedagar konstaterar en missnöjd Magnus.
Redskapen som används i dag är mer gynnsamma för löjbeståndet då en selektering via ett filter släpper tillbaka den mindre löjan direkt innan den går in i trålen.
Rapporter ska skickas in dagligen och när kvoten är fyllt avbryts fisket.
–Fortsätter det så här kommer vi inte att ha några som fiskar i vårt närområde i framtiden, menar yrkesfiskaren Magnus Persson.
Yrkesfiskaren Magnus Persson, Piteå är missnöjd med kvoteringen av löjfisket som gynnar det stora sälbestånden på bekostnad av yrkesfisket.
Yrkesfiskaren Magnus Persson njuter av "havets guld" på en hårdmacka till kaffet i den rätta miljön
"Guldet" kläms ut ur löjorna med varlig hand. Bilderna från är från 2002.
Packat och klart för hugade löjromsälskare.
Det krävs mycket handkraft för att löjan ska komma "i kläm".